Olika laddkontakter för elbilar

Sedan 2006 har elbilar blivit alltmer populära världen över. Under de tidiga åren fanns många olika typ av laddningskontakter för elbilar, men idag har två standarder etablerat sig i Europa: Typ 2 (Mennekes) och CCS (Combo). Utöver dessa finns även Typ 1, CHAdeMO och Teslas Supercharger. Här går AUTO BILD igenom vad som är viktigt att veta om de olika laddkontakterna.

Det finns två typer av kontakter för laddning med växelström (AC = Alternating Current). Typ 1 är en enfasig kontakt som främst används på (äldre) elbilar från Asien och Nordamerika, som Nissan Leaf första generationen eller Nissan e-NV200. Således är det få offentliga laddstationer som har Typ 1-kontakter. Genom användning av adapterkablar kan dock Typ 2-laddpunkter nås. Under optimala förhållanden kan man med Typ 1 ladda med upp till 7,4 kW effekt vid 230 Volt och 32 Ampere.

Typ-2-kontakten, vanligtvis kallad Mennekes-kontakt, är däremot tre-fasig, vilket möjliggör betydligt högre effekt. Vid privat användning via en väggbox är en laddningseffekt på 22 kW (400 Volt, 32 Ampere) vanlig, medan offentliga laddstationer kan erbjuda snabb laddning på upp till 43 kW (400 V, 63 A). Typ-2-kontakten är nu standard i Europa, och nästan alla större biltillverkare har implementerat den i sina elbilar. Eftersom elbilar drivs med likström, omvandlas den laddade växelströmmen av en intern likriktare.

För laddning via likström (DC = Direct Current) finns det också olika typer av kontakter. CCS-kontakten (Combined Charging System) är en utvidgad version av Typ 2 och inkluderar två extra strömförbindelser för snabbare laddning. Detta gör att den även kallas Combo-2-kontakt. Med CCS är både AC- och DC-laddning möjlig, vanligtvis med en effekt på upp till 170 kW, men moderna snabbladdare kan nå upp till 350 kW, och ultrasnabbladdare till och med 450 kW. Vanligtvis går det dock mer på 50 kW (500 V, 100 A) i praktiken.

Tesla är ledande inom snabbladdning, med över 60 000 Superchargers världen över. Tesla använder en modifierad Typ 2-kontakt för både likström och växelström, vilket enligt deras utsago kan ge över 200 km räckvidd på bara 15 minuter. I Tyskland och Europa öppnar Tesla gradvis sina Supercharger-stationer för andra märken. Idag är ungefär hälften av Supercharger-stationerna även tillgängliga för icke-Tesla-bilar med CCS-kontakt, och många Tesla-bilar kan laddas med CCS i regionen. I Nordamerika dominerar dock Tesla's egna laddstandard North American Charging Standard (NACS), som har blivit erkänd av standardiseringsorganisationen SAE.

CHAdeMO är den japanska standardkontakten för likströms snabbladdning av elbilar. CHAdeMO, som står för "Charge de Move", kan vanligtvis leverera 50 kW, men vissa laddstationer kan även nå upp till 100 kW. Systemet utvecklades av energiföretaget Tepco tillsammans med Toyota, Nissan, Mitsubishi och Subaru. CHAdeMO-kontakten är även kompatibel med vissa modeller av Honda, Kia, Citroën och Peugeot, och med en speciell adapter kan några Tesla-laddas.

CHAdeMO möjliggör även bidirektionell laddning, vilket betyder att överskottsel kan lagras i bilen och senare användas för att återladdas. Allt fler CHAdeMO-laddstationer i Europa blir dock överflödiga, och nya stationer installeras enbart med den mer populära CCS-kontakten.

CEE-kontakten och vanliga skyddskontakt-kontakter (Schuko) är av mindre betydelse för elbils laddning. Hemmavarande uttag på 230 Volt kan teoretiskt överföra växelström med upp till 3,7 kW vid en 16 Ampere-säkring, men i praktiken är det vanligtvis bara 2,3 kW med 10 Ampere. Detsamma gäller för de trepoliga blå CEE-kontakterna (enfasig), också kända som campingkontakter, som används för att koppla husbilar till elnätet. För snabbare laddning krävs den fempoliga röda CEE-kontakten (tre-fas) som är säkrad med 16 Ampere. Den lilla industriella kontakten (CEE16) möjliggör upp till 11 kW (400 V, 16 A) och den stora (CEE32) till och med upp till 22 kW (400 V, 32 A), men bägge kräver en mobil laddstation (Mode 2).

Det finns i stora drag tre typer av laddkablar: kablar fästa vid laddstationer, kablar som är fast kopplade till fordonet (sällan) och kablar som erbjuds för transport, vilka måste kopplas ihop före laddning. Vanligtvis används Mode-2- och Mode-3-kablar för elbilar.

Mode-2-laddkablar finns i olika utföranden och levereras ofta tillsammans med bilen vid köpet för att kunna använda vanliga vägguttag. För kommunikationen mellan fordonet och laddkontakten används vanligen en in-kabel-kontrollbox (ICCB).

Mode-3-kablar används för anslutning till privata väggboxar eller offentliga laddstationer. De flesta AC-laddstationer har en Typ-2-kontakt, vilket innebär att majoriteten av elbilsägare kopplar in Mode-3-kabel Typ 2 till Typ 2 och laddar med 22 kW. Det är även möjligt att koppla Typ 1 till Typ 2. Från och med 43 kW är de tyngre laddkablarna installerade permanent vid laddstationer, precis som hos snabb laddare med likström (DC).